Vår käre mentor Torsten Norlander har avlidit
Torsten har betytt mycket för Vestibularis utveckling och det tomrum han lämnar efter sig är stort.
Här följer det minnesord som publicerats i flera tidningar.
Torsten Norlander, 1950-2020
Professor Torsten Norlander, Kumla, har avlidit i en ålder av 70 år efter en tids sjukdom. Torsten sörjs närmast av hustrun Anne Sofie, sonen Arvid och systern Åsa.
Torsten visste att hans tid var utmätt och skrev till en kollega ”the battle is here, but I come from the Vikings and we can fight when we have to. Now I am in a here-and-now state, completely focused”. Dessa rader definierar i hög grad Torstens attityd och intresse både privat och som forskare.
Vägen till positionen som professor, först vid Karlstads universitet åren 2004 till 2012 och senare vid Högskolan Evidens i Göteborg, var varken självklar eller spikrak.
Torsten växte upp och studerade i Göteborg under en politiskt händelserik tid och kom att tillbringa ett gymnasieår i USA. Vistelsen höll på att sluta illa. Skolledningen ogillade hans politiska diskussionslust men på något sätt lyckades Torsten lösa situationen. Relativt sent i livet tog han sin lärarexamen och kom att utveckla sin förmåga att göra det mest abstrakta konkret. Tiden från Big Bang till idag kunde enkelt visas genom ett långt snöre med alla viktiga skeenden utmärkta och vips blev det lättare att förstå. Parallellt med undervisningen läste Torsten psykologi vid Göteborgs universitet vilket 1997 ledde till den uppmärksammade doktorsavhandlingen “Alcohol and the creative process”. Redan före disputationen var avhandlingen föremål för medias intresse och han intervjuades i både radio och TV.
Redan som doktorand arbetade Torsten på psykologiavdelningen vid Högskolan i Karlstad. Han förblev avdelningen trogen och arbetade hårt för att utveckla dess position. Som professor hann Torsten handleda tio doktorander fram till examen varav undertecknad var den siste. Torsten hade en stark personlighet som präglades av djup mänsklig värme. Han fordrade mycket av sina studenter men minst lika mycket av sig själv och beskrev sig som “old school”. Utan överdrift kan det sägas att han brann och stred för såväl vetenskapen som för sina studenter.
Privat hade Torsten en värdig integritet men gjorde ingen hemlighet av sitt intresse för både krigshistoria och olika former av meditation. Kanske var detta till hjälp under hans egen kamp. Till sin glädje hann Torsten få uppleva att sonen Arvid blev antagen som doktorand i datavetenskap.
Saknaden efter Torsten är stor men hans gärning lever vidare. Torsten själv skulle nog sagt, det finns inget slut bara en ny början.
Mats Niklasson, PhD
Forskningsenheten Vestibularis,
Kalmar
