Om
Vestibularis
Starten
Vestibularis - utvecklingsenheten för sensomotorisk träning
startade 1989. Från början var det ett projekt inom lärarutbildningen
på högskolan i Kalmar. Mats var då metodiklärare
i idrott och rörelse. Enligt läroplanen skulle lärarkandidaterna
undervisas om barns motoriska utveckling. För Mats utvidgades
intresset och praktiskt arbete med motoriskt klumpiga barn gjorde
sig allt mer gällande. Vestibularis startade som en plattform
för detta arbete. Den dåvarande prefekten Stellan Ranebo,
studierektorn Ingbert Karlsson och personalchefen Bengt Sedvall
var alla positiva och drivande och utan dem hade Vestibularis aldrig
kunnat etableras.
Irene arbetade vid samma tid som idrottslärare på särskolan
i Kalmar. Vi såg båda på respektive håll
att den grundläggande sensomotoriken var avgörande för
fortsatt rörelseutveckling. Mats hade tidigt träffat Britta
Holle och inspirerats av hennes arbete. För Irene var Holles
Motoriskt Perceptuella Utvecklingstest ett viktigt instrument i
det dagliga arbetet med skolbarnen. Irene slutade sin tjänst
i kommunen och blev projektanställd på högskolan.
Ungefär samtidigt blev även förskolläraren Katarina
Karlsson projektanställd (www.kotten.org).
Tillsammans kom vi tre att forma det tidiga Vestibularis. Under
vår tid på högskolan studerade Irene på Göteborgs
psykoterapiinstitut och blev klar med steg ett. Ambitionen var att
bredda verksamhetens kompetens ytterligare. Förutom arbetet
på Vestibularis var Katarina, under perioden, med och grundade
föräldrakooperativet Kotten i Kalmar. Kotten är fortfarande
inriktat på lek och sensomotorisk träning.
Namnet Vestibularis är en form av det latinska ordet vestibulum
som betyder förgård. Inom medicinen står dock vestibularis
som beteckning för balansorganet i innerörat. Vi har valt
namnet eftersom det är balansträning vi arbetar med.
Två avgörande möten
1989 gick vi den första kursen för Peter Blythe från
Chester i England. Peter har sedan mitten av 60-talet arbetat med
motoriska och perceptuella problem. De övningar vi fick lära
oss på hans kurser utgör idag grunden i vår metod
Education in Balance®. (sedan juni 2009 Retraining for Balance ®)
1990 träffade Mats professor Matti Bergström för
första gången. Mats hade läst häftet ’
Den okända hjärnan ’(Seminarium 1986) och ett antal
artiklar och blivit starkt påverkad. Till vår glädje
har tankar och idéer fortsatt att utbytas. Matti Bergströms
forskning kring hjärnan och individens möjligheter har
präglat den fortsatta utvecklingen av vårt arbete. Matti
Bergström är sedan många år vår rådgivare
i vetenskapliga frågor och det är vi både glada
och stolta över.
 Entré
Vestibularis, Mönsterås
Flytten till Mönsterås
1993 blev det allt svårare att driva Vestibularis inom högskolans
ramar. Eftersom vi sett så många fina resultat under
åren bad vi att få lämna högskolan och driva
verksamheten vidare i egen regi. Vi blev erbjudna att fortsätta
i våra gamla lokaler men valde att söka något eget.
Tidigt under våren hittade det gamla församlingshemmet
i Mönsterås oss. Kyrkans förtroendevalda var mycket
positiva till vårt arbete. De trodde att verksamheten skulle
passa bra i det vackra huset. Mönsterås ligger 45 km
norr om Kalmar och här har vi blivit kvar.
Kultur och miljö
Vi vill erbjuda våra klienter träning i en kulturell
och behaglig miljö. Därför har vi omsorgsfullt färgsatt
vårt hus både in- och utvändigt. Eftersom vi vill
vara ett alternativ och ett komplement till statlig och kommunal
verksamhet har vi försökt skapa en atmosfär som är
särskiljande. Inredning och konst är viktigt anser vi.
Besöket hos oss skall vara en estetisk helhetsupplevelse.
Konstsmeden Lars Larsson (se Länkar)
var den förste konstnären vi arbetade tillsammans med.
Lars har smyckat vårt hus på flera ställen. Han
har också formgivit vår logotype, Spiralen. Monica Backström
är den konstnär som senast varit hos oss. Monica har gjort
fina glasarbeten runt Irenes hörselstudio.
Lek och kultur är grundstenar i vår verksamhet. Leken
är en förutsättning för utveckling. Därför
är det viktigt att vår träning är lekfull.
Därmed inte sagt att den skall tas helt på lek utan att
de ibland jobbiga övningarna bör präglas av glädje
och gärna av skratt. Leken är kulturbärande. För
oss innebär det att leken är en förutsättning
för mycket av det som vi traditionellt benämner kultur.
Ännu ett avgörande möte
1993 träffade vi också Kjeld V Johansen för första
gången. Kjeld utbildade senare Irene i Auditory Discrimination
Training (ADT). Sedan 1995 kan vi erbjuda hörselträning
som en del av vår verksamhet. Irene är sedan år
2000 en av dem i Sverige som själv får utbilda i Johansens
metod (läs gärna vidare under fliken Fortbildning/utbildning).
Utvecklingsarbete
Vi insåg tidigt vikten av kvalitetsarbete och 1999 blev vi
ISO certifierade för första gången. Då enligt
standarden SS-EN ISO 9001-1994. Sedan 2003 är vi certifierade
enligt SS-EN ISO 9001-2000 (läs gärna vidare under fliken
ISO).
För oss är det viktigt att se människan och hennes
utveckling i ett större perspektiv. För att utveckla oss
själva och vår verksamhet behöver vi få intryck
från olika håll. Mats är sedan länge medlem
i Scientific and Medical Network.
Där har han träffat bland andra litteraturvetaren docent
Erland Lagerroth som skrivit flera böcker om den nya världsbildens
framväxt (se Länkar). Erland
skriver i sina böcker om flera av de personer som påverkat
oss när vi utformat teorierna kring vårt arbete. Personer
som Bo Ahrenfelt, David Bohm, Erich Jantsch, Erwin Laszlo, Ilya
Prigogine, Rupert Sheldrake och Dana Zohar.
Under åren har vi träffat så många modiga
och tåliga barn och föräldrar som låtit oss
bli en del av deras liv. Vi får uppleva hur sensomotoriskt
arbete starkt påverkar känslor, tankar och handlingar.
 "Head"
1995, Bertil Vallien
Huvudfotingar
Vårt västerländska samhälle präglas av
en kroppens historielöshet. Med detta menar vi att hjärnan
och intellektet har upphöjts till en nivå som kan få
den mänskliga kroppen att framstå som om den endast är
bärare av huvudet (och container för vissa organ förstås).
Konsekvensen blir naturligtvis att vi alla löper risk att bli
och förbli huvudfotingar. I mänskligt tänkande lämnas
gärna dörren öppen för spekulationer kring den
fortsatta evolutionen av den mänskliga arten. Kanske är
det under sådana omständigheter möjligt att människan
på sikt går mot en allt större andlighet där
tanken och intellektet bara är en följd och en funktion
av sig själv.
Eftersom vi bara kan spekulera om framtiden så finner vi det
naturligt att försöka lära av historien för
att på det sättet skapa bättre förutsättningar
att klara nuet. Tittar vi bakåt på vår egen utveckling
så är det faktiskt bara 10.000 år sedan vi började
bruka jorden. Innan dess var vi jägare och samlare i en värld
så främmande mot den vi lever i just nu. Vi tycker att
det är angeläget att fundera kring hur människan
har utvecklats till den hon är idag. Mycket tyder på
att människans sätt att använda kroppen har haft
stor betydelse för hjärnans och intellektets utveckling
i ett mycket långt perspektiv. Vidare talar mycket för
att människans individuella utveckling följer artens utveckling.
Om så är fallet bör vi se till att varje barn så
troget som möjligt repeterar artens historia fram till det
vi kan kalla nutid. För oss innebär det till omkring åtta
års ålder. Hjärnan har då i princip nått
sin optimala vikt och utvecklingen går in i en ny fas.
Kropp och tanke
Förhoppningsvis kan denna korta beskrivning göra det lättare
att förstå att hjärnan inte är en separat kroppsdel
som vilar i ensamhet i huvudskålen utan en i allra högsta
grad med kroppen intrimmad kroppsdel. För oss faller det sig
naturligt att det muskelarbete kroppen utför liksom de sinnesintryck
kroppen förnimmer oupplösligt förbinder hjärnan
med kroppen. Vi finner det då också troligt att det
som med en bred term kallas intellekt påverkas av sensomotorisk
träning. Vi ser i vårt arbete att barns medvetenhet/
medvetande förändras/utvecklas under träningens gång
.
Dagens samhälle är så mycket tuffare än någonsin
tidigare och allt fler barn verkar inte vara neurologiskt mogna
att möta det. Resultatet blir bland annat koncentrationssvårigheter
och inlärningsproblem. Naturligtvis kan dessa problem ha olika
orsaker men vi har som idrottslärare valt att i första
hand hantera den rent fysiologiska aspekten. Vi ser oss själva
som verkande i en gråzon mellan olika vetenskapliga discipliner.
Till oss kommer ofta de individer som faller mellan två stolar.
De är på ett eller annat sätt svagpresterande akademiskt
men sjukvården hittar inget fel som direkt kan åtgärdas.
Ibland sätts en etikett på barnet så att skolan
eventuellt kan avsätta ekonomiska medel för assistent
eller annan hjälp.
|
